118 personer brydde sig så mycket att de skickade ett mejl för att följa med i flytten. Och det är så synd att det inte blev så himla bra det här. Det är mitt fel. Därför provar vi någonting nytt i morgon. Jag hoppas att ni kommer att klicka er in hit då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läste dina allra första inlägg på ”Omdublundarfinnsjaginte” redan efter tredje började kinderna kännas våta och varenda ord kändes som ett hugg i hjärtat. Smärtan är så oerhörd när man känner igen sig i varenda text.
SvaraRaderaFör även fast det gör ont och man får kämpa för att andas så är det en bekräftelse att man inte är helt tom. Att det fortfarande finns något kvar där inne, någonstans.
Tack och fortsätt med det du gör. /En ny läsare.
Finaste.
SvaraRaderaDet du skriver betyder allt för mig. Tack för att du ger mitt skrivande mening. Jag hoppas att du kommer att fortsätta läsa.
Kram!