Jag spelade den här låten. Varför lyssnar du alltid på så sorgsen musik frågade någon. Så jag spelade någonting annat.
Egentligen så är jag nog en ganska sorgsen människa. I andras ögon, helst på avstånd, så uppfattas jag nog som en ganska glad person. Jag undrar om man kan kalla det en lögn. Är jag en lögn? För ofta, väldigt ofta, kommer verkligheten ikapp mig och när jag har stängt ytterdörren så faller jag ihop av gråt i hallen. Jag har nog gråtit litervis på den där hallmattan. Det är en sån där sträv och hård som man köper på IKEA. Den är obekväm och den är inte ens min.
Hur vet man när det är för mycket? Hur vet man när man mår för dåligt?
Jag har tänkt ganska mycket på det. Jag tror kanske att meningen är att inte veta när det är för mycket. Att inte inse när det har gått för långt. För det får oss att fortsätta kämpa fastän det egentligen inte är värt det. Och jag tror, att i en avlägsen framtid så kommer allt detta ha en mening.