Det går inte att tvätta bort minnet av någon. Men en lukt går att tvätta bort. Jag minns inte hur han luktar längre.
fredag 26 mars 2010
13.
Vi hade bara sovit två timmar den natten. Så fort jag kom hem från föreläsningen så kröp jag ner under täcket. Det var en fredag men ingenting var som vanligt längre. I min säng låg en kudde som luktade som honom. Jag var inte alls beredd på det. Jag ville aldrig tvätta det där örngottet. Och bara därför, bara därför att jag är jag och jag blir livrädd av att vilja ha någon så tvättade jag alla sängkläder den kvällen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skriver så otroligt fint, och sårbart.
SvaraRaderaIbland blir jag jätterädd att jag ska glömma hur han luktar, glömma hur han får mig att känna bara när han är några meter ifrån. Det går ju så många veckor då vi bara kan skriva och prata i telefonen.
Men jag glömmer inte ändå. Det är bäst i världen, när man vill hålla kvar minnet.
Däremot kunde jag fortfarande höra min gamla pojkväns röst i huvudet flera månader efter att vi setts sista gången. Drömde mardrömmar innehållande honom. Och då vill man bara golömma bort. Rösten, hur han argumenterade för allt allt allt och hade noll vetskap och kunskap om ämnena, hur han lät så äckligt arrogant. Det stannade kvar och malde i huvudet.
Så himla fint skriver du. <3
SvaraRaderadu skriver underbart.
SvaraRaderaAv og til tror jeg at jeg har glemt hvordan han lukter. Men så passerer jeg noen på gaten, og så plutselig, i et tusendels sekund, kjenner jeg lukten i det lille vindkastet som stryker såvidt forbi kinnet mitt. Og så husker jeg.
SvaraRaderajag älskar sättet du skriver på.
SvaraRaderaHanna: Åh tack finaste! Det är konstigt hur man ibland glömmer det man aldrig vill glömma och minns det man aldrig vill minnas.
SvaraRaderaLisa: Tack! <3
josephine: Åh, tack så himla mycket!
M: Det är så fint, hur en doft kan framkalla så mycket minnen och känslor.
somettbrevutanslut: Tack finis!
men herregud. det du skriver är magiskt. kan inte sätta ord på hur mycket jag känner igen det du skriver. och beundrar det så mycket så det finns inte, det känns som att allt blir lite bättre för att du skriver om det och kan sätta ord på det.
SvaraRadera