5.

- Jag vet inte vad du heter, sa jag. Det var mer av ett påstående än en fråga.

Han sa sitt namn.

Det är så mycket som jag inte förstår med livet. Plötsligt blev hans namn det finaste jag vet.

Jag väntade på att han skulle fråga om mitt. Det gjorde han inte. Så jag frågade honom varför han inte frågade. Men han visste redan. Jag förstod inte hur. Förstår fortfarande inte. Jag minns inte att vi blev presenterade för varandra.